Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den där första ödesdigra tomaten som startade Tomatina-revolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det en anti-Franco-rebell, eller en karneval som gick snett. Enligt den vanligaste förklaringen var det under Gigantes-festivalen (en festival med jättedockor i papier-maché) 1945, som några ortsbor ville ställa till med bråk för att få lite uppmärksamhet. De råkade komma förbi en grönsakskärra i närheten och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev indragna och det hela trappades upp till ett jättestort tumult med tomater som flög omkring. De som startade bråket var tvungna att betala tomatförsäljarna, men det hindrade inte att fler tomatslagsmål uppstod - och en ny tradition var född. Rädda för en okontrollerbar upptrappning antog myndigheterna en serie förbud, som de sedan mildrade och sedan återinförde igen på 1950-talet. 1951 blev ortsbor som trotsade lagen satta i fängelse tills allmänhetens protester krävde deras frigivning. Den mest berömda protesten mot tomatförbuden ägde rum 1957, när förkämparna höll en låtsasbegravning av tomater, med kista och procession och allt. Efter 1957 beslutade kommunpolitikerna att bita i det sura äpplet och justera några regler, och de omfamnade den knäppa traditionen. Fast tomaterna är det viktigaste, föregår en veckas festligheter den slutliga kraftmätningen. Det är ett firande av Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och St Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier på uppsluppet spanskt manér. För att bygga upp styrkan till den förestående bataljen serveras kvällen före slaget en enorm paella, en valencisk rätt med ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja. I dag har denna ohämmade festival ett visst mått av ordning. En del arrangörer har gått så långt som till att odla en speciell sorts illasmakande tomater just för denna årliga tilldragelse. Festligheterna börjar omkring klockan 10 på förmiddagen, då deltagarna rusar i väg rycker till sig en skinka som är uppsatt på en såpad stång. Åskådare sprutar vatten på dessa klättrare och sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockorna slår tolv, rullar lastbilar fulla med tomater in i staden samtidigt som skanderandet av "To-ma-te, to-ma-te!" når crescendo. Sedan, i och med avfyrandet av en vattenkanon, börjar den stora begivenheten. Det är klarsignalen till att ohämmat krossa och kasta tomater på dem som deltar. Långdistanskast, närkampskast och krokkast på medeldistans. Vilken teknik du än använder, när det är över kommer du att se helt annorlunda ut (och även känna dig så). Nästan en timme senare får tomatdränkta bombkastare hålla igång i ett hav av kletig gatusalsa där nästan inget som liknar en tomat finns kvar. Ett andra kanonskott signalerar slutet på striden. |